När tårarna tagit slut.

När tårarna tagit slut finns bara ångesten kvar.  Bara den enorma besvikelsen.

Hur du ljugit. Säkerligen inte för att du ville, utan antagligen för att du önskade att lögnen var sann. Men det gör det inte lättare för mig nu. Det var fortfarande en lögn. Och att du fortsätter lova saker du inte håller. Det gör lika ont trots att jag var medveten om risken.

Jag tyckte att jag hann förändras. Från cynisk till positiv, från grubblande till sprudlande. Tack så inihelvete för att du tog det ifrån mig. Var du då tvungen att ens låta mig prova på hur den där lyckliga tjejen var? Nu vill jag ju inte släppa henne, men känner hur den personen oundvikligen tynar bort inom mig. Utan återvändo.

Jag känner hur jag sluter mig igen. Murar byggs upp med rasande fart. Isolerar mitt hjärta. för det klarar inte den här sortens smällar. Det gäller att aldrig mer sätta mig i en situation där det kan bli krossat. Många säger att det är värt att riskera sitt hjärta för att någon gång hitta rätt. Men efter det här kan jag konstatera attdet aldrig i livet är värt det.

Vi kanske bara inte är varandras typer, det var vad du sa.Nej, jag är väl inte din typ då. Jag trodde inte du var min heller förrän jag kände efter. Något som du vägrar att göra trots att du hävdar motsatsen. Jag är inte korkad om du tror det.

Du tror att jag är jordens underbaraste och snällaste. Som lltid är sådär mysig och härlig och glad och sprallig och som gör allt för dig. Men vet du vad? Du har så in i helvete fel! Jag är inte sån egentligen, du gjorde mig sån! Och nu när jag inte har dig längre är det borta! Så jag hoppas du ångrar dig tills ditt hjärta sprängs, och när det händer kommer jag inte vara där! Den personen är borta nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0