monicacaroline

Seriöst, vad trodde du egentligen? Att ett enda litet pip efter alldeles för lång tystnad skulle göra någon skillnad? Tror du så himla lite om mig? Tror du inte att jag är starkare än så?

Då trodde du fel.

Vad är det för fel på dessa män egentligen? De klampar rätt in i ens liv, tar upp mer plats än de allt som oftast förtjänar för att sedan lika fort försvinna igen. Jag är typen som inte är efterhängsen, hör av mig men inte hela tiden. Och om då han inte hör av sig skiter jag i det och går i alla fall därifrån med värdigheten i behåll. För jag har upptäckt att allt blir så mycket värre om man är på, efterhängsen, lämnar ut allt man tänker och känner. Det blir så mycket mer påtagligt och så mycket mer...förnedrande är väl det bästa ord jag kommer på...när de som försvinner ut ur ens liv.

Men så plötsligt en dag, efter så lång tid att det nästan är fånigt, dyker de upp från ingenstans! Och tror att man ska bli skitglad att de har av sig och vill ses! Nej, det blir vi inte! Varför skulle vi? Vi är väl medvetn om att ni inte är seriöst intresserade av oss för hade ni varit det hade ni hört av er från början. Då hade ni sms:at, ringt, frågat om vi skulle ses. Vi är inte dummare än att vi fattar det. Vi har faktiskt sett "He's just not that into you".

Jag bara undrar vad ni vill när ni dyker upp sådär igen? Vad förväntar ni er? Vad tror ni ska hända? Jag är i alla fall ganska säker på att mitt "Nej tack, jag tror inte vi ses ikväll. Jag vet ju att du egentligen inte är intresserad" var det svaret han hade förväntat sig.