En god gärning.
Hej allihopa!
Idag har jag begått en god gärning, faktiskt. Efter att hur mycket som helst gått käpprätt åt helvete så hoppas jag att jag genom att vara snäll så in i norden nu har fått Gud eller någon annan form av högre makt att bli mer välvilligt inställd till mig. För efter några dagar av bara otur så orkar jag inte med ytterligare bakslag. Hur illa kan det vara, undrar ni säkert. Få se nu; En alldeles fantastisk människa och kollega gick bort på tok för ung, brorsans pass var ogiltigt så vi fick paniklösa det under dagen och så fort vi gjort det ringer Pappi från sjukhuset och berättar att han måste opereras ikväll och inte kan åka med på Mammis 50-årsresa till London imorgon. Förmodligen kommer planet krascha också men jag hoppas att jag motverkat det genom att vara snäll.
Så vad tusan är det nu jag gjort då? Jo, när jag skulle hem från Gbg till Uddevalla idag stod det en kille före mig på bussen vars kort inte ville fungera och en supergrinig busschaufför som inte ville prova att dra det igen. Eftersom jag dagligen jobbar med kortläsare vet jag att det händer typ 82 ggr om dagen att köp nekas och sedan när man drar kortet igen accepteras. Detta verkade dock inte busschauffören veta. I alla fall så erbjöd jag mig att stämpla in två på mitt kort och helt blint lita på att detta var en bra människa. Han hoppade av med mitt mobilnummer och sa att han skulle höra av sig och det har han faktiskt gjort. Jag hoppas att man med hjälp av lite vanlig medmänsklighet kan inspirera andra att göra gott så att det blir en positiv spiral. Människor är egentligen alldeles för egocentriska och ovilliga att hjälpa andra.
Vet inte om denna lilla vänlighet hjälper för att bryta min otur men jag hoppas verkligen det för det börjar kännas rätt obehagligt med all denna otur. Man blir lite vidskeplig och tror att man är förföljd av olycka typ. Så håll tummarna för mig allihop, jag tror jag behöver det!
Idag har jag begått en god gärning, faktiskt. Efter att hur mycket som helst gått käpprätt åt helvete så hoppas jag att jag genom att vara snäll så in i norden nu har fått Gud eller någon annan form av högre makt att bli mer välvilligt inställd till mig. För efter några dagar av bara otur så orkar jag inte med ytterligare bakslag. Hur illa kan det vara, undrar ni säkert. Få se nu; En alldeles fantastisk människa och kollega gick bort på tok för ung, brorsans pass var ogiltigt så vi fick paniklösa det under dagen och så fort vi gjort det ringer Pappi från sjukhuset och berättar att han måste opereras ikväll och inte kan åka med på Mammis 50-årsresa till London imorgon. Förmodligen kommer planet krascha också men jag hoppas att jag motverkat det genom att vara snäll.
Så vad tusan är det nu jag gjort då? Jo, när jag skulle hem från Gbg till Uddevalla idag stod det en kille före mig på bussen vars kort inte ville fungera och en supergrinig busschaufför som inte ville prova att dra det igen. Eftersom jag dagligen jobbar med kortläsare vet jag att det händer typ 82 ggr om dagen att köp nekas och sedan när man drar kortet igen accepteras. Detta verkade dock inte busschauffören veta. I alla fall så erbjöd jag mig att stämpla in två på mitt kort och helt blint lita på att detta var en bra människa. Han hoppade av med mitt mobilnummer och sa att han skulle höra av sig och det har han faktiskt gjort. Jag hoppas att man med hjälp av lite vanlig medmänsklighet kan inspirera andra att göra gott så att det blir en positiv spiral. Människor är egentligen alldeles för egocentriska och ovilliga att hjälpa andra.
Vet inte om denna lilla vänlighet hjälper för att bryta min otur men jag hoppas verkligen det för det börjar kännas rätt obehagligt med all denna otur. Man blir lite vidskeplig och tror att man är förföljd av olycka typ. Så håll tummarna för mig allihop, jag tror jag behöver det!
Kommentarer
Postat av: Malin Ap
Men oj vad hemskt allt låter! Hoppas du får det fantastiskt i London så får vi ringas när du kommer hem?
<3
Trackback
