monicacaroline

Jag är ett typexempel på  en tjej ur en dålig komedi. På hur stereotypen är när hon inser att pojken hon tycker om aldrig kommer tycka om henne tillbaka.

 

Steg 1) Jag lipar. Inte bara lite utan floder. Och jag liar egentligen inte mest för att han inte tycker om mig tillbaka utan för att jag når insikten att jag är jordens fulaste människa, att det är självklart att ingen är attraherad av mig och att jag är patetiskt som ens kunde tönka nåt annat. Och att jag kommer dö ensam och oälskad. Jag äter glass till frukost, lunch och middag. Det är nog i slutstadiet av denna fasen jag är i nu, och kommer strax gå över i steg 2.

 

Steg 2) Vara skitförbannad. Hata allt och alla, lyssna på Rise against the machine, se på splatterfilmer och vara allmänt ondskefull.

 

Steg 3) Nån tillfällig form av att ta tag i livet igen. Jag kommer köpa nya träningskläder, gymma 6 dagar i veckan, gärna flera pass om dagen. Den bästa medicinen här är egentligen att shoppa som en galen hamster, men den ekonomin har jag ju inte tyvärr. Jag har insett att om man börjar shoppa redan i steg ett mår man egentligen bättre mycket fortare, men som sagt, jag får väl vänta på CSN och hoppas det sammanfaller med steg tre någorlunda.

 

Och om vi pratar i telefon kan vi väl bara prata om annat så jag inte börjar lipa igen? Thanks...