monicacaroline

När man vill så mycket att det är som om hela ens värld kretsar kring det, men inte vet hur tusan man ska våga. Det är definationen av frustration. Man vill men är rädd att bli sårad. Att det ska hända igen, att man ska hamna på botten igen. Samtidigt med vetskapen att om man inte vågar kommer man vara...neutral igen. Inte sådär sprudlande som jag varit nu. Inte sådär ändlöst glad. Jag vill ju bli sån igen. Men vill inte att det ska bli så fel som det blivit förut.

Det är precis som att stå högst upp i hopptornet och vilja ha modet att hoppa fast man lika mycket vill klättra nerför stegen igen. Man vet hur härligt det är efter man hoppat. Men samtidigt är man lika livrädd för att slå ihjäl sig varje gång.

Hoppa eller inte hoppa, det är frågan...