monicacaroline

Just nu undrar jag om det ens är möjligt att bli lycklig igen? Fattar inte varför jag känner såhär, jag brukar ju inte bry mig! Jag brukar inte bry mig för att jag har väldigt svårt att känna något för någon och jag kände väldigt mycket för dig.Jag hoppades så sanslöst mycket.

Och nu, ett enda litet levnadstecken från dig och jag mår...bra? Ne, inte bra. Men bättre. jag blir förvirrad av mig själv just för att detta är en så ovanlig rekation för mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen. Så jag bara flyter med och hoppas det är en bra idé. Men jag är inte säker. Jag vill inte gå igenom detta igen för då går jag sönder helt.

Men att komma tillbaka hit var jobbigare än jag trodde. Jag som verkligen var säker på att jag samlat ihop mig själv de senaste dagarna blev motbevisad när jag kom in i mitt sovrum, lade mig på sängen och kände hur min kudde luktade precis som ditt hår.Och hur svårt det blev att andas.När jag skulle bära upp tvätten och insåg att de var kläderna jag haft på mig när du gick. Som ironiska nog var samma kläder som första gången vi sågs. När jag hade duschat och såg det som redan hunnit bli "din" handduk. Då var jag inte så samlad som jag trodde. Jag förstår inte hur jag kan känna såhär mycket? Mammi säger att det är positivt, att jag ska vara glad att jag fått känna sån lycka även om smärtan därefter blir så mycket större. Det är tydligen något fint. Jag försöker hitta logiken hur denna smärtan kan vara följden av något fint. Men mammi har alltid rätt så... Jag antar att det var väldigt fint...

Och hur mycket jag nu hoppas på en lösning. Det är det enda jag vill just nu.